I födelsedagspresent fick jag bland annat en baksten till ugnen så att jag kan gå loss med hårda skorpor och krispiga pizzabottnar. I lördags var det dags att prova! Projektet uppstod dock lite spontant, så vi hade ingen jäst hemma och fick improvisera en deg med bakpulver i. Den blev sådär. Lite bismak och lite seg och trist.
Och sen var det där med handlaget då. Stenen måste vara i ugnen från början för att värmas upp långsamt, så att den inte spricker. Det är alltså inget alternativ att baka ut botten på stenen direkt, den måste överföras på något sätt. Till fick jag dock en brödspade för ändamålet - men att simultant passa, kavla, toppa och överföra pizza till och från spade och ugn så att det räcker för tre hungriga personer låg lite över min förmåga och stressnivå i lördags. Det låg fyllning över hela golvet till slut och jag svor så det ekade och Lea skällde på mig för att jag sa "dåliga ord".
Just denna pizza var tänkt att bli en "vit pizza" med lyxfyllning - kantareller och champinjoner blandades med ägg och riven parmesan, flingsalt och svartpeppar som grundfyllning och toppades sedan med bresaola och hackad bladselleri när den kommit ur ugnen. Nästa gång jag provar kommer den bli god!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar