Tour de France

I höstas var Lasse och jag på matlagningskurs på Restaurangakademien i Stockholm, en utomordentligt fin födelsedagspresent när vi fyllde trettio! Vi var ett knappt tjugotal som lagade mat och åt hela dagen. Temat var "Tour de France" och kocken Paul Svensson höll i det hela. Vi delades in i lag om 3-5 personer och lagade ett par rätter var ifrån olika franska regioner med samlingar och instruktioner då och då under dagen. Strax efter lunch bröt vi och åt en del av rätterna tillsammans med olika drycker och därefter lagade vi vidare och avslutade dagen med gemensam middag med matchade viner. Jag har nog aldrig varit så mätt, vi åkte hem och lågi princip bara och flämtade och kved resten av kvällen.

Rätterna vi lagade:

Inkokt kronärtskocka med bearnaisesås

Sufflé på höstäpple med kanel, kardemumma och vanilj

Vaniljglass

Rätterna andra grupper lagade:

Panache på sydfranska grönsaker med pilgrimsmusslor

Fransk schalottenlökssoppa med camembert/raclette

Bakad ankleverterrin med fikonconfityr och bröd

Lerbakad lammbog med vinäger

Knaperstekt spädgris

Karamelliserad getmjölk

Inkokta päron

Sallad Nicoise

Bouillabaisse

Oxkind Bourginnone med tryffelpotatispuré

Sniglar Pithivier med kantareller och persilja

Min bea!

Sniglarna

Lasse Kock och spriten

Den kvantfysiska glassen

Vi fick ett nördigt fnissanfall åt vad vi trodde var ett stavfel i menyn på Bastard härom veckan. Det visade sig dock snart att kvarg även kan stavas med k på slutet, men vi hann ändå med att ha roligt åt glassen som är så liten att den inte syns och vad fint det är med ett sådant dietalternativ på menyn.

Åt hur som helst inte kvarkglassen utan den brynta smörglassen och det var ju gott trots sin smörighet. Noterade i Sthlm härom veckan att också Djuret serverar smörglass, är det något som hänger ihop med nose to tail-mentaliteten måhända? Undrar också vad som är onyttigast: en kula smörglass eller en lika stor kula faktiskt smör? Stora frågor här.

Imorgon ska jag bjuda Sara på lunch och hon kan inte äta ägg eller mjölkprotein och gillar inte mat som levt i havet. Några tankar om vad jag ska bjuda på? (tänker att hon nog ätit kött och sallad till förbannelse vid det här laget, vore kul med något annat)

Wallenbergare -bättre sent än aldrig?

Bilden är från Allt om mat, Foto: Heinz Angermayr

Första året när jag hade flyttat tillbaka till Stockholm igen lagade jag Wallenbergare till pappa på fars dag i min lägenhet i Högdalen. Receptet hittade jag i en Allt om mat där några kvinnor hade en tävling om vem som kunde göra den bästa Wallenbergaren. En kvinna vann överlägset och vi kunde inte annat än att hålla med om att biffarna blev väldigt goda. Sen flyttade jag, Johanna började köpa halva kalvar och jag började leta efter receptet, mailade till och med Allt om mat, men de hänvisade mig bara till deras hemsida. Så härom dagen rörde jag om lite i min garderob och hittade till slut tidningen och kunde även leta upp receptet på deras hemsida.

Receptet har Marianne Frisk ärvt av familjens finkokerska Lisa Åkerlind, som lagade kalasmiddagar i hemmet under 1950-talet. Det är viktigt att både färs, ägg och grädde är iskalla vid tillagningen. Snåla inte på saltet, biffarna ska få ordentlig sälta.

Wallenbergare, 6 portioner

600 g kalvfärs, finmald
4 st äggulor
4 dl vispgrädde
2 tsk salt
1 krm vitpeppar, nymald
1 krm svartpeppar, nymald
3 msk smör, till stekning

Kalvsky
1 msk kalvfond, koncentrerad
2 dl vatten
50 g smör

Tillbehör
potatismos
ärter, kokta, t ex bondbönor & sojabönor
Rårörda lingon

1. Rör ihop äggulor och grädde. Lägg färsen i en skål och rör/ vispa ner grädden i omgångar. Du kan ev använda en elvisp. För att hålla kylan kan bunken ställas i en större skål med isvatten i. Smaksätt med salt och peppar.

2. Smält smör i en stekpanna på medelvärme. Börja steka när smöret ”tystnar”. Forma lite större bollar av färsen med två skedar doppade i vatten och klicka ner dem i stekpannan. Stek 3–4 min på varje sida, beroende på hur tjocka de är. Känn med fingret på biffen om mitten känns fast, då är de klara. Ytan ska vara ganska ljus.

3. Kalvsky: Hetta upp kalvfond och vatten i en liten kastrull och smält smöret i den.

4. Servera med hemgjort potatismos och kokta gröna ärter, bondbönor och sojabönor.

Bättre sent än aldrig?

Äventyret med vildanden

Jag har aldrig styckat en fågel innan. Inte ens en ynka kyckling. Därför blev det något av en utmaning att följa min föresats att tillaga en hel vildand på fredagseftermiddagen, svettig efter dagishämtning och en kvart i trapporna med Lea (Kom igen nu, gå själv, du får godis när vi kommer hem om du går hela vägen själv, men snälla Lea, snäääälla? Vill du inte se Bolibompa eller? Du får aldrig mer se Bolibompa om du inte reser dig upp nu. SLUTA slicka på golvet, det är äckligt. Nu får det vara nog. KOM NU!). Satte det inte så samarbetsvilliga barnet framför en film med en skål mandel och vindruvor, googlade fram en instruktionsfilm och satte igång.

Fem minuter senare kommer Lea in i köket och vill se vad jag pysslar med. Drar fram en stol och ska hjälpa till. Jag står med blod upp till armbågarna och hugger i fågelkadavret med min slöa kniv, skär mig i fingret och vet inte vems blod det är som skvätter upp på köksluckorna. Mamma, du måste vara försiktig med kniven! Efter tre Nalle Puh-plåster och ytterligare tio minuter kommer Johan hem med migrän och går och lägger sig. Sisådär fyra timmar senare väcker vi honom och äter en trots allt riktigt god och trevlig middag.

Vildand med smörstekta svartrötter och kålrotspuré

Confiterat vildandslår
2 vildandslår
100 gr rökt sidfläsk
2 kvistar timjan
1 lagerblad
1 klyfta vitlök
2 schalottenlökar
4 enbär
1 nejlika
½ tsk torkad chili
4 msk smör

Bryn låren och lägg i stekgryta tillsammans med övriga ingredienser, salt och peppar. Låt sjuda på låg temperatur ca 1 timme eller tills köttet är mört och faller av benen. Ös med fettet ett par gånger under tillagningen.

Sky
Skrovet från vildanden
1 gul lök
1 klyfta vitlök
1 skiva rökt fläsk
1 stjälk selleri
en handfull persiljestjälkar
1 lagerblad
4 kvistar timjan
10 vitpepparkorn
2 schalottenlökar
1 msk vinbärsgelé

Hacka upp skrovet och löken och bryn i en djup kastrull. Låt alla ingredienser koka ca 1 timme, sila av buljongen och låt koka ner till hälften. Ställ buljongen åt sidan. Hacka schalottenlöken och bryn i lite smör. Gör en bottenredning med 2 msk vetemjöl och späd med buljongen. Smaksätt med vinbärsgelén och eventuellt lite vinäger.

Svartrötter och kålrotspuré
Slanta svartrötterna och dela kålroten i bitar och koka mjuka. Ta upp kålroten och mixa slätt tillsammans med lite smör, salt och peppar. Låt svartrötterna rinna av och fräs i lite smör i en stekpanna tillsammans med färsk timjan.

Sätt handen på andbröstet så det plattas till och skär ett hack på 2 cm rakt i sidan på den tjockare delen (man skär av en muskel och gör därmed bröstet mörare). Stek i het panna rätt hastigt, 2-3 minuter på varje sida. Köttet ska fortfarande vara ganska rött.

Montera andbröst, -lår och några bitar fläsk, puré och svartrötter på en tallrik och servera med skysåsen och en sallad.

Dagens bästa - räkpyramid!

Tack Brax on Food för den här fantastiska bilden!
Vem blir först med att bjuda mig på räkpyramid?

På fri fot i Malmö/Köpenhamn

Gourmethelg! Det känns nästan lite jobbigt nu att beskriva allt, jag vill ha mer!! Päser i pyjamasbrallor och kulmage för tillfället. Min familj har varit barnvakt i helgen och vi har spenderat en natt i Köpenhamn. Först åt vi dock på Malmös nya sushirestaurang Saiko i fredags kväll. Läste i en av mina mattidningar att en av Sveriges bästa sushikockar öppnat nytt i Malmö och ba: What? Väldigt hemligt i så fall. Men jodå. Om jag ska göra jämförelser kändes det som en korsning mellan Råkultur och Matbaren. Vi fick ta av skorna och ta på små ylletofflor och sitta vid bord som var nedsänkta i golvet så det såg ut som om vi satt geishastyle. Menyn består av sushi med tillbehör och "Japas", typ tapas fast asiatiskt inspirerade. Vi delade på ett antal rätter: Mixad sushi, med inlagd sill och gräddfil, räkor och avocado och en fisk jag inte minns med havtornskräm.

Därefter grisrevben med sidfläsk, pressgurka, rödlök och persilja, oxkind med blomkål, lingon och krasse, anklår med päron, purjolök, potatis och dill och lågtempererat ägg med svamp, pumpa och rökt bröd. Ägget var verkligen helt fantastiskt, med en liten svampbuljong att hälla över och knaprig pumpa. På menyn fanns också en hästfilé, men den var dubbelt så dyr som allt annat så snålheten vann över nyfikenheten den här gången.

Dagen efter begav vi oss till Köpenhamn där vi inledde med lördagsbrunch på LêLê. Dim sum, vårrullar, nudelsallader, sushi och färska enorma räkor följt av färsk exotisk frukt och kakbuffé. Danska korvar och äggröra fanns också med på ett hörn, men varför slösa utrymme på något sånt när man kan ta ännu en wonton med krabba istället?

Efter en hel dags strosande i fint väder pausade vi en stund på hotellet i vårt gröna och självlysande rum (Nr 115, vi fick tyvärr inte det rum jag hade önskat) innan vi knallade iväg till Restaurant Relae för middag. Fantastisk middag dessutom. Fyra rätter med vinmeny där allt var gott och roligt, med undantag för den första rätten som inte riktigt var min grej - danska ostron med syrad kål och kapris. Ostron i sig tycker jag väl sådär om men de låg dessutom i någon form av yoghurtaktig sky. Nästa rätt var typ en risotto/gröt på korn med blomkål, syltad svart trumpetsvamp och rökta mandlar. Otroligt gott. Till fick jag en lokalproducerad cider som också var helt ljuvligt god.

"Huvudrätten" var kalvhjärta som pocherats i många många timmar tillsammans med bakade och syltade jordärtskockor och pepparsky. Efter det åt Johan ost gjord på råmjölk och jag drack champagne för att ha något att pyssla med medan jag väntade på desserten. Bilden gör den dålig rättvisa, det var en liten hög med knallgrön slush som kallades "Äpple, äpple och fänkål". Slushet var fänkålen, med väldigt tydlig anissmak och under låg inkokta äppelbitar i en äppelmousse. All mat var otroligt god och hela menyn gick på 325 dkr, inte farligt för så bra mat tyckte jag. Vi avslutade turen med cocktails med hallon/basilika och äpple/fläder/spiskummin innan vi gick till Mikkeller Bar för att smaka deras egenbryggda öl - ja, jag drack en öl. Eller, typ en femtedels öl i alla fall. Sedan blev det för trångt, beskt och utmattat och vi gick hem till regnskogsrummet igen.

Som pricken över i på denna matodyssé till helg tog vi en sväng på Magasin du Nords matavdelning idag innan vi for hemåt. Jag suktade efter vaktlar och fonder och burkar med mystiska innehåll. Köpte med mig lite gåsfond, lyxchips och kakor, kastanjer och lokala öl- och ostsorter till far på hans dag. När jag ska orka äta allt vete fan.

Pumpkin pie

I helgen gick mässan Älska mat av stapeln och jag tog med mig hela familjen mot bättre vetande. Tjuvtjockt med folk, dyrt inträde för att få komma in bara för att handla saker och en Lea som så fort hon nuddade golv med gummistövlarna tittade upp och sa: "Mamma? Nu sticker jag." och brände iväg så gummit rök i folkmassan. Nästa gång tar jag med mig en matintresserad vän och köper vinprovarbiljetten och behandlar det hela som en förfest med matshopping. Kajsa Bergkvist var t ex där i ett konstigt hårband och bjöd på smakprover av nåt vin hon importerar.

Handla kunde jag givetvis inte låta bli att göra dock: 1 kg rökta räkor, aioli, surdegsbröd med rosmarin och havssalt, rotfruktschips, chokladtryfflar, små chokladbiskvier med päronsmak och jordgubbsglass. Provsmakade massor av saker också, godast var ett jordärtskocksskum med rödbetsgravad lax, en parmesan- och pumpapannacotta med rökt sidfläsk och paprika och ett litet bakverk på aprikoser och nötter som jag inte minns namnet på.

När alltihop var slut ett knappt dygn senare ägnade jag timmar åt att åstadkomma en pumpapaj - vi har fått mycket pumpa i grönsakslådan och jag vet inte riktigt vad jag ska hitta på med dem längre. Hade jag vetat hur lång tid det skulle ta hade jag kanske inte gett mig på projektet, men det var nog mest mitt eget fel att det blev ineffektivt. Pajen blev god till sist, men är kanske inte riktigt min sorts efterrätt. Den påminde faktiskt lite om kalvdansen vi åt i fredags kväll. Jag har aldrig smakat det innan men kunde inte låta bli att handla när jag hittade en liten kalvdans-tant på Bondens marknad i Jkpg förra helgen. Gott men inte sensationellt.

Pumpapaj

Deg:

3 dl vetemjöl
2 msk strösocker
125 g smör
1 äggula

1 tsk kanel

Fyllning:
4 dl pumpapuré
2 ägg
2 dl strösocker
1 tsk kanel
1 tsk ingefära
1 krm salt
2 msk vetemjöl
2 dl vispgrädde

Nyp ihop smör, mjöl, kanel och socker till en deg, blanda i äggulan och arbeta ihop. Tryck ut tunt i en pajform. Sätt i kylen minst 30 minuter. Klyfta pumpan och ugnsbaka ca 20 minuter i 175 grader, eller ångkoka i mindre bitar ca 10 minuter. Gröp ur köttet och mixa slätt till en puré. Blanda ner äggen i purén ett i taget. Blanda i resten av ingredienserna och häll i formen. Grädda i nedre delen av ugnen ca 45 minuter. Låt svalna, pudra över florsocker och ät med vispad grädde.

Hej du!

I senaste grönsakslådan kom en vitsig pumpa från någon skojfrisk odlare i Skåne. De verkar ha ristat i skalet när pumpan var mindre så att bokstäverna kommit ut i relief när den växt. Har knappt hjärta att laga något på en pumpa som hälsar.

Äppel päppel

Sofielunds byalag hade någon slags loppis-träff igår där också Folkets hus ställde upp med en fruktpress för alla som ville musta sina gårdsäpplen. Jag och Lea samlade ihop en tredjedels pappkasse fallfrukt (och några lite väl våldsamt nedskakade) nere på gården och gick dit och låtsades att vi bodde i området. Småpratade lite med grannarna, köpte lite begagnade pärlor och fick tre liter äppelmust med oss hem.

Först rensar man bort fula fläckar och maskhål, sedan kvartar man äpplena och kör dem igenom en kvarn så att man får ett grovt hack. Därefter läggs hacket i pressen och så skruvar man helt enkelt tills man inte orkar mer. Ut kommer must i väldiga mängder. Lea var i extas.

Cheesus!

Den här veckan har gått i fetaostens tecken, jag kan inte riktigt få nog. Ett par måltider har sett ut så här och jag gissar att det kommer att bli ett par till liknande salladstallrikar framöver.

Paraguayos!

Min favoritfrukt för tillfället är dessa platta vita persikor som kallas paraguayos, lite sötare och lite fastare i konsistensen. ICA Hägerstensåsen chockar och har dem plötsligt i sin frukthylla, jag kan inte annat än stödköpa, varje dag.

Ljus i mörkret

Söndag. Det regnar ute. Hela dagen. Efter ett dag kommer man in i barnrummet och känner en sekunds besvikelse över kisspölen på golvet, det har ju inte hänt på en vecka minst! Sedan inser man att det är regnvatten. Tak-fan har spruckit och det regnar in. Just som kastrullen som ska fånga upp vattnet sätts på plats lyckas barnet välta en leksak som sliter av henne halva stortånageln. Blodet sprutar.

Då ba: Scones!

2 stora kakor eller 8 små bullar

4 dl vetemjöl
50 gr smör
2 tsk bakpulver
1 tsk salt
1, 75 dl vatten

Blanda de torra ingredienserna och finfördela smöret till en grynig konsistens. Tillsätt vattnet och blanda snabbt ihop till en deg. Grädda ca 10 minuter på 250 grader.

Living large in Amsterdam

Fyra dagar - obscena mängder mat. Vi borde skämmas över hur mycket vi åt. Flera svältande barn kunde klarat livhanken länge på vårt frosseri. Men gott var det. I tur och ordning:

Herring - Eller Haring kanske. Typ en syrad matjesill liknande variant med pickles och lök i bröd. Eller så äter man den som på bilden genom att helt enkelt sluka den uppifrån och ner. Johan åt en, själv gillar jag inte alls sill. Hans omdöme lät: Tja, om surströmmingen var lite mer såhär skulle kanske fler gilla den. Själv åt jag pommes med majonäs eller oorlog som var en majo med jordnötter och lök och det var MAGISKT. Godaste pommes fritesen i världshistorien, jag svär.

Indonesisk mat är stor i Amsterdam eftersom det där med att koloniserandet av Indonesien upphörde först igår, så första kvällen hade vi bokat en rekommenderad indonesisk restaurang, Tempo Doeloe. På dagen besökte vi Denham the Jeanmaker och biträdet vars mor var från indonesien talade om att restaurangen ifråga inte bara lagade haute cuisine och hade michelinstjärna utan också var svinigt dyrt, så vi blev lite uppskrämda. Vi hade ju tänkt oss ett lokalt om än kvalitativt hak. Hur som helst såg det lagom etniskt och sjavigt ut när vi kom fram, även om man var tvungen att ringa på dörren för att bli insläppt. Väl där åt vi pannkakor med skaldjursmousse, nån sorts godare vårrulle-variant, grytor på biff och get med mycket koriander och kanel- och ingefärsglass med ett fruktfat som inte var av denna värld.

Lördagens middag åt vi på De Kas som jag läst om i någon mattidning och förbokat. Det var en av de bästa måltiderna jag ätit. Den fasta menyn bestod av fem rätter varav tre förrätter att dela på, en huvudrätt och en efterrätt. Restaurangen ligger i ett gammalt växthus där man också odlar en del av maten som serveras. Resten odlas på en lite större lantgård utanför staden som restaurangen driver själv. Maten var relativt enkel, men med väldigt fina och varierade grönsaker, örter och ätbara blommor. Allt smakade extra extra bra, helt enkelt. Förrätterna utgjordes av rostbiff med bönor, en paprika med aubergineröra och örtsallad (däribland lavendel och krondill som jag älskar) och getost samt vårkyckling (pytteliten) med bondbönor och en bitter citrondressing. Huvudrätten var en urgröpt kronärtskocka fylld med kantarellrisotto och efterrätten flädersorbet med apelsinrån och vinbär och körsbär i någon slags kanelaktig lag. Blommorna återkom i alla rätter, ifrån en liten viol i champagnen till krasse och penséer i förrätterna till zucchiniblommor på huvudrätten. Alla hade väldigt olika och distinkta smaker.

På söndagen bokade vi inte upp något utan åt oss igenom alla småställen vi spanat in - en tallrik miniburgare på Burgermeester, croquetter med potatismos och fläsk till ölen på en uteservering, plocktallrik med asiatiska förrätter på Wolvenstraat, ännu mer pommes och pommes igen. Vet inte om jag någonsin varit så mätt. Med jämna mellanrum dök det upp juicevagnar med färskpressad juice eller hål i väggen med hemgjord glass. Vi besökte också ett kitschigt kafé med tårtor som specialitet och provsmakade en stracciatella-tårta med blåbärssås till. Ovanpå allt serverades dessutom på de flera caféer smörgåsar med enkel fyllning och inget smör så långt ögat kan nå.

Nu är vi hemma igen och ska börja banta. Det är säkert.

Quimet Y Quimet -El toppo!

Innan jag skulle till Barcelona förra året googlade jag grundligt efter restauranger att besöka och den som jag fastnade mest för hette Quimet Y Quimet, ett hål i väggen med fantastiska tapas. Av olika anledningar lyckades vi inte ta oss dit förra året, så i år tog vi det säkra före det osäkra och åkte dit första kvällen. Vi skyndade till vår lägenhet för väsklämning och klädbyte och sen hoppade vi in i en taxi till vad som visade sig bli resans bästa måltid. Gudomliga tapas, varav den bästa med cream cheese, kallrökt lax och honung var helt oemotståndlig, men som vi dessvärre inte hade sinnesnärvaro nog att fotografera. Vidare åt jag bland annat en tapas med paté och svamp, Isabella åt en med tomat, musslor och kaviar, vi delade en tallrik med någonslags torkad tonfisk med mandlar och olja efter tips av våra grannar i baren, vi åt minipersikor inlagda i likör, en osttallrik och ett par till som jag glömt. Bargrannen bjöd oss även på varsin sked Advokat, ägglikör som såg ut som marsankräm, som señoritan i baren kallade "Love cream" och lockade därmed fram kvällens högsta skratt. När hon skulle förklara det hela för några andra gäster hörde vi henne säga "esperma" och då skrattade vi ännu högre. Själv hade hon ett sådant fantastiskt skratt att jag och Isa insåg att vi mött vår överman och var tvugna att härma hennes skratt resten av resan. Det hela var ett fantastiskt besök och mat och dryck för oss båda gick på ca 40€, ett kap.


Klicka upp och zooma in.

Inbjudan försvann i posten

Jag var inte i landet under bröllopet, min inbjudan måste har kommit bort i posten, och är ju heller inte en stor rojalist, men jag måste säga att jag gärna hade smakat på bröllopsmenyn...

* Havskräfta från västkusten med sommartryffel och tryffelkaviar, citrusmarinerad odlad torsk i blomhölje med gurkgelé och kall grön ärtsoppa med Kalixlöjrom.

* Landöröding med örttäcke, pocherat vaktelägg, grön sparris och rödbeta från Gotland samt nässel- och ramslökssås.

* Kalvytterfilé från Stenhammar med rostad schalottenlökskrisp, potatisgratäng med Allerum prästost, tomatterrin, timjanskokta morötter i vitkål och dragonsky.

* Jordgubbsmousse med rabarberinteriör och vaniljglass i vit choklad

Hurra för svensk mat!

Solens och vindarnas ö

Fisksoppa med gädda, saffran och vitlök - Lufsa med fläsk och rårörda lingon - Lammisterband med senapspotatis och Ölandsprimörer

Vi har precis haft vår första semestervecka av fem och större delen av den spenderades onna da island inna da sun där jag tillbringat flera av min barndoms somrar. Mormor och morfar är långliggare på en camping intill brofästet sedan 22 år tillbaka. Det innebär att man har samma campingplats varje år som man pimpar med planteringar, prydnadssaker och trädäck till husvagnen. Sedan grillar man, solar sig läderartad och sitter i en plaststol och ljuger tillsammans med de andra gubbarna och tanterna. Man badar också. Helst morgon och kväll. Jag är äldst av barnbarnen och nog också den som varit där mest som barn, och Johan och Lea gjorde nu sin andra visit.

Vi började med att gå på bröllop i Borgholms slottsruin, där jag helt misslyckades med att fotografera någonting alls. Vi fick i alla fall god och Ölandsproducerad mat: Lamm, nypotatis, sparris, jordgubbar. Och vin, bisarra mängder vin. Vi hyrde ett helt litet hus av en gammal tant för 150 kr/natt inne i centrala Borgholm och som väl var glömde hon bort att vi var där så det var inte så noga med utcheckningen.

Maten då? På Öland vill man äta kroppkakor såklart, lamm, jordgubbar och lufsa. Lufsa är ungefär som en ugnspannkaka med råriven potatis. Jag har tänkt att jag ska prova att laga det själv snart, liksom kroppkakor. Vi köpte också lamm som marinerats i olja med vitlök och timjan och det var ljuvligt gott.

På Ölands örtagård köpte jag flädergéle (mest för den fina burkens skull), syrénsaft eftersom det kändes ovanligt och karameller med smak av timjan, fläder, ingefära och blandade örter. Har bara smakat saften hittills men är lite besviken. Saft är ju inte alltid så gott och blommig, söt saft är inte alls särskilt gott, syrén eller ej. Lea tokgillar dock. Fick också med mig citronhonung och citronbönor hem. Öland är faktiskt storproducent av bruna bönor, men det gillar jag inte direkt så det blev citronvarianten istället.

Känner mig både utvilad och inspirerad att laga mer Småländskt nu, så fortsättning följer så snart jag slutat längta tillbaka.

Hurra för Putte!

Jag har haft en lyxhelg. Både fredag och lördag fick jag gå ut och förlusta mig i trevligt sällskap bland alkoholhaltiga drycker. I fredags var det Patriks födelsedag och vi drack drinkar på Mrs Brown. Barchefen där heter Lotta Nord och har rosa hår och en nytagen silvermedalj i Årets Bartender 2010. Självklart fick vi prova drinken, som var söt och god i ren sprit med en liten ätbar pensé i.

Det var dock en helt annan bartender som serverade oss, en väldigt sällskaplig karl med ett gott öga till Patrik. För att vara tydlig kan man säga att han tokraggade och inte såg åt mitt håll på hela kvällen, ens när jag pratade med honom. Lika glad för det är jag, för jag fick med mig gratis bröd hem när kvällen var slut.

El de Fleur
2 cl Matusalem Classico
2 cl Seve Fournier
2 cl St. Germain fläderlikör

Nässelsoppa

Tre personer som behöver jobba på sin fotomin. En av dem bär hängslen.

När pappa drog till Holland efterlämnade han både en stor påse nyplockade nässlor och sin bil (inklusive p-bot, tackar!). Det betyder att jag kunde bjuda på nässelsoppa igår och storhandla idag. Good times! Jag hade spanat in ett recept där man reder soppan med grädde och äggula, men hade bortsett från att Persson-delen av familjen konsumerar ägg i turbofart så jag fick tänka om för att slippa gå till Konsum igen. Det blev nån slags improvisation men gott ändå.

Ca 1 liter nässlor
1 liter vatten
1 buljongtärning
1 dl vitt vin
1 gul lök
2 msk vetemjöl
1 dl grädde
salt, peppar

Skölj och rensa nässlorna och förväll i kokande vatten 2-3 minuter. Ta av från värmen och mixa med stav tills alla nässlor är finhackade. Fräs löken i en annan kastrul, strö över mjölet och blanda om, spä till sist med vinet så att det blir en bottenredning. Späd lite i taget med nässlorna, lägg i buljongtärningen och grädden. Smaka av med salt och peppar.

Lite kokt ägg, hackad gräslök, rökt lax eller kanske bacon hade nog varit gott till.

P.S. När man storhandlar får man tag i saker som inte finns på gamla vanliga Hemköp. Som en liten teaser inför kommande stordåd i köket kan jag meddela att dagens fångst bland annat innehöll mandelolja, kondenserad mjölk, blå vallmofrön, märgpipa och hel torkad ancho. När jag tänker på hur många tusenlappar vi handlade för tröstar jag mig med att jag åtminstone fick mandelolja för pengarna. Mandelolja. Låter ju så himla romantiskt.

P.S.2 På tal om nässlor fick jag precis en galen fnissattack när jag mindes hur min bror som nyss lärt sig cykla endast iklädd shorts välte av vägen rakt ner i ett dike fullt med nässlor på Öland. Herregud vad ont det måste gjort.

Luktar mubajs

Idag har Lea och jag besökt Gamlegården utanför Trelleborg, varifrån vi handlar kött då och då. Min gamla kollega förälskade sig i en bonde och flyttade ut på landet och nu lever hon bland kossor och hästar och katter (Lea fick hålla en 10 dagar gammal kattunge som inte öppnat ögonen än) och ser väldigt lycklig och välmående ut. Vi fick lasagne och hembakt kafferep och sedan hängde vi i stall och lada och hagar hela eftermiddagen.

De här tre kalvstackarna blev av med sina mödrar vid förlossningen och nu får de äta välling ur hinkar med plastspenar på. Sötare minikossor får man leta efter. Trist bara att de växer upp och blir oxfilé som jag lyxar till det med en lördagskväll. Funderar en del på de moraliska aspekterna av mitt köttätande, men det biter inte ens på mig att besöka bebisköttkor, jag kopplar ändå inte ihop det med min middagstallrik. Tröstar mig med att jag nu i alla fall sett att de djur jag käkar upp verkar ha det bra innan de slaktas. Hrm.

På plats i Småland

Dags för lite lokalpatriotism. Eller kanske hembygdsnostalgi. Påskhelgen spenderades hos mor och far på landet, i byn Idhult en bit inåt landet från Gränna. Idhult består av en handfull röda hus med vita knutar och en kohage eller två. Efter tio minuters bilfärd hamnar man i Örserum, där Hugo Anderssons Chark & Livs ligger. En liten lanthandel med en liten men fin charkdisk där vi köpte isterband, hemrökt bacon och hemgjord ärtsoppa i bit som skars ifrån en meterlång ärtsoppekorv.

På gården bakom affären ligger rökeriet, där isterbanden tillverkas, och med tanke på att älgisterbanden figurerat här i bloggen både en och två gånger var jag tvungen att springa ut i sista sekund för att ta en taskig mobilbild i motljus. Nu ligger åtta korvar hemma i kylskåpet och väntar på att ätas upp. Vill du smaka så kom förbi!