Med och utan blixtIdag har jag haft en fin dag i all enkelhet och i min ensamhet, jag gick på en promenad och bestämde mig för att försöka hitta till Skärholmen. Det var långt och jag har en mobil från medeltiden, dvs inte en iphone med gps, och promenerade på känn och det gick förvånansvärt bra. Jag kan inte tänka mig att jag gick den bästa vägen, men när jag kom fram möttes jag av torghandel och billiga mataffärer. Jag kände stor inre glädje, andades in och låtsades att jag var på Möllan. Bestämde för att fortsätta på det inslagna spåret och köpte en falafeltallrik, mitt livs dyraste, 80 spänn. Önskar att jag hade tagit en bild på den, men just då kändes den något snöplig och inte värd att dokumentera. Man kan säga att jag kände mig lite lurad eftersom den enda grönsaken man fick till var isbergssallad. Dock öste de på med bulgur, hummus, baba ganouj och vitlökssås, så det var kanske ingen chock att jag bestämde mig för att stanna hemma ikväll. Men, nu så här ca 7 timmar senare har jag precis käkat middag och insåg att jag inte har känt mig hungrig förrän nu. Ni som känner mig vet att det är något av en skräll.
Hur som helst, anledningen till mitt inlägg är att jag köpte en riktigt fin kålrabbi på Prisma i Skäris, denna fantastiska grönsak som Eriks ungerska mamma presenterade mig för för ca 12-13 år sedan, tack Anna-Maria! Inte förrän idag har jag dock gett mig på att tillaga den, skandal. Hittills har jag bara ätit den rå, men idag bestämde jag mig att steka den och oj vad gott det var, lite mildare och lite sötare. Jag kryddade bara med salt och peppar och stekte den i rapsolja. Sen åt jag den tillsammans med sallad och en fin italiensk salami som Lasse köpte när han var här. För säkerthets skull stekte jag bara halva utifall den skulle vara godare rå, vilket också gav mig chansen att jämföra tugga för tugga, väldigt ambitiöst. Jag påmindes om att kålrabbi passar väldigt bra med äpple och att den gör sig bra med lite syra, t ex vinäger i dressingen eller en citronette. Jag hällde dessvärre på lite för mycket olja på salladen, det hade nog nästan räckt med oljan jag stekte kålrabbin i.
Hur som helst, anledningen till mitt inlägg är att jag köpte en riktigt fin kålrabbi på Prisma i Skäris, denna fantastiska grönsak som Eriks ungerska mamma presenterade mig för för ca 12-13 år sedan, tack Anna-Maria! Inte förrän idag har jag dock gett mig på att tillaga den, skandal. Hittills har jag bara ätit den rå, men idag bestämde jag mig att steka den och oj vad gott det var, lite mildare och lite sötare. Jag kryddade bara med salt och peppar och stekte den i rapsolja. Sen åt jag den tillsammans med sallad och en fin italiensk salami som Lasse köpte när han var här. För säkerthets skull stekte jag bara halva utifall den skulle vara godare rå, vilket också gav mig chansen att jämföra tugga för tugga, väldigt ambitiöst. Jag påmindes om att kålrabbi passar väldigt bra med äpple och att den gör sig bra med lite syra, t ex vinäger i dressingen eller en citronette. Jag hällde dessvärre på lite för mycket olja på salladen, det hade nog nästan räckt med oljan jag stekte kålrabbin i.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar