Jämfört med andra, mindre husmanskostinriktade människor, är jag något av en novis på gryn- och kornsidan av matlagning. Jag gillar oftast de rätter jag serveras helt okej, men jag gör sällan rätter med olika matgryn för egen del. Men nu jävlar är det revolution på gång! Jag har insett att det lilla barnet gärna äter små risliknande substanser, potatis däremot avskyr hon.
Så, torsdagens storhandling på CityGross (jag gick vilse många gånger, hjälp vad lång tid det tog) innefattade även en uppdatering av grynförrådet. Jag gick hem och slängde ut gamla paket cous-cous och ersatte med mina fyra icke-potatis-favoriter hittills: kamutvete, moghrabiah (jättecous-cous), polenta och belugalinser.
Just nu är jag särskilt förtjust i belugalinserna, för de är så blanka och svarta och fina. Jag vill stoppa ner handen i paketet och ta på dem hela tiden.
"Svarta belugalinser
Namnet beluga kommer av att linserna till formen liknar rysk kaviar- belugakaviar. Men smakmässigt finns naturligtvis ingen likhet. Belugalinserna har ingen smak av hav. Linserna är fasta, spänstiga och suveräna som bas i sallader, men också goda att äta som tillbehör till kött och fisk. Koka dem gärna i vin och/eller buljong så får de ännu mer smak. Belugalinser ska koka knappt 30 minuter och behöver inte blötläggas innan de kokas."
Följetongen fortsätter framöver, men jag börjar med ett snabbrecept baserat på maten Lisa och jag serverades på vår lusse-SPA förra året:
Tärna en persika och en liten kålrabbi och skär en bit savoykål i strimlor, fräs upp snabbt och krydda med t ex färska örter eller lite fond av något slag. Blanda med belugalinserna och ät som huvudrätt eller tillbehör till en god firre.
1 kommentar:
Haha jag har för tillfället köpstopp på nya korn, gryn och linser, har redan skåpet fullt! Är dock sugen på att köpa helt bulgur och puy- eller belugalinser. Måste bara sätta i mig lite quinoa först, så att det blir plats i skafferiet, men quinoa är ju SÅ tråkigt!
Skicka en kommentar