fredag 18 juni 2010

Solens och vindarnas ö


Fisksoppa med gädda, saffran och vitlök - Lufsa med fläsk och rårörda lingon - Lammisterband med senapspotatis och Ölandsprimörer

Vi har precis haft vår första semestervecka av fem och större delen av den spenderades onna da island inna da sun där jag tillbringat flera av min barndoms somrar. Mormor och morfar är långliggare på en camping intill brofästet sedan 22 år tillbaka. Det innebär att man har samma campingplats varje år som man pimpar med planteringar, prydnadssaker och trädäck till husvagnen. Sedan grillar man, solar sig läderartad och sitter i en plaststol och ljuger tillsammans med de andra gubbarna och tanterna. Man badar också. Helst morgon och kväll. Jag är äldst av barnbarnen och nog också den som varit där mest som barn, och Johan och Lea gjorde nu sin andra visit.

Vi började med att gå på bröllop i Borgholms slottsruin, där jag helt misslyckades med att fotografera någonting alls. Vi fick i alla fall god och Ölandsproducerad mat: Lamm, nypotatis, sparris, jordgubbar. Och vin, bisarra mängder vin. Vi hyrde ett helt litet hus av en gammal tant för 150 kr/natt inne i centrala Borgholm och som väl var glömde hon bort att vi var där så det var inte så noga med utcheckningen.

Maten då? På Öland vill man äta kroppkakor såklart, lamm, jordgubbar och lufsa. Lufsa är ungefär som en ugnspannkaka med råriven potatis. Jag har tänkt att jag ska prova att laga det själv snart, liksom kroppkakor. Vi köpte också lamm som marinerats i olja med vitlök och timjan och det var ljuvligt gott.

På Ölands örtagård köpte jag flädergéle (mest för den fina burkens skull), syrénsaft eftersom det kändes ovanligt och karameller med smak av timjan, fläder, ingefära och blandade örter. Har bara smakat saften hittills men är lite besviken. Saft är ju inte alltid så gott och blommig, söt saft är inte alls särskilt gott, syrén eller ej. Lea tokgillar dock. Fick också med mig citronhonung och citronbönor hem. Öland är faktiskt storproducent av bruna bönor, men det gillar jag inte direkt så det blev citronvarianten istället.

Känner mig både utvilad och inspirerad att laga mer Småländskt nu, så fortsättning följer så snart jag slutat längta tillbaka.

2 kommentarer:

Cecilia sa...

Oh jag har varit sugen på lufsa länge, men inbillat mig att det är norskt, kanske för att Karoline en gång bjöd oss på lefser..? Oavsett, är det gott?

Cecilia sa...

Allså herre vad allt ser gott ut, när drar vi dit?