söndag 2 januari 2011

Wallenbergare -bättre sent än aldrig?

Bilden är från Allt om mat, Foto: Heinz Angermayr

Första året när jag hade flyttat tillbaka till Stockholm igen lagade jag Wallenbergare till pappa på fars dag i min lägenhet i Högdalen. Receptet hittade jag i en Allt om mat där några kvinnor hade en tävling om vem som kunde göra den bästa Wallenbergaren. En kvinna vann överlägset och vi kunde inte annat än att hålla med om att biffarna blev väldigt goda. Sen flyttade jag, Johanna började köpa halva kalvar och jag började leta efter receptet, mailade till och med Allt om mat, men de hänvisade mig bara till deras hemsida. Så härom dagen rörde jag om lite i min garderob och hittade till slut tidningen och kunde även leta upp receptet på deras hemsida.

Receptet har Marianne Frisk ärvt av familjens finkokerska Lisa Åkerlind, som lagade kalasmiddagar i hemmet under 1950-talet. Det är viktigt att både färs, ägg och grädde är iskalla vid tillagningen. Snåla inte på saltet, biffarna ska få ordentlig sälta.

Wallenbergare, 6 portioner

600 g kalvfärs, finmald
4 st äggulor
4 dl vispgrädde
2 tsk salt
1 krm vitpeppar, nymald
1 krm svartpeppar, nymald
3 msk smör, till stekning

Kalvsky
1 msk kalvfond, koncentrerad
2 dl vatten
50 g smör

Tillbehör
potatismos
ärter, kokta, t ex bondbönor & sojabönor
Rårörda lingon

1. Rör ihop äggulor och grädde. Lägg färsen i en skål och rör/ vispa ner grädden i omgångar. Du kan ev använda en elvisp. För att hålla kylan kan bunken ställas i en större skål med isvatten i. Smaksätt med salt och peppar.

2. Smält smör i en stekpanna på medelvärme. Börja steka när smöret ”tystnar”. Forma lite större bollar av färsen med två skedar doppade i vatten och klicka ner dem i stekpannan. Stek 3–4 min på varje sida, beroende på hur tjocka de är. Känn med fingret på biffen om mitten känns fast, då är de klara. Ytan ska vara ganska ljus.

3. Kalvsky: Hetta upp kalvfond och vatten i en liten kastrull och smält smöret i den.

4. Servera med hemgjort potatismos och kokta gröna ärter, bondbönor och sojabönor.

Bättre sent än aldrig?

1 kommentar:

Johanna sa...

Jippi!!