Farmor Leilas ättiksgurkor

Håller ju på att lägga in egenodlade gurkor, ser ni. Jodå. Det känns så vansinnigt schysst! Varje år stank köket i Glumslöv av ättika och man hade ingenstans att bre mackan för att det stod gurkburkar i väntan på nästa moment överallt. Det är första gången jag försöker själv och resultatet kan inte bedömas ännu. Ta alltså receptet med en nypa salt än så länge. Klart är att mina gurkor aldrig kommer kunna konkurrera med mammas (eller farmors!).

Se till att de små (finger-stora) gurkorna är rena! Kör dem i kallt sköljprogram i tvättmaskinen till exempel! Det gjorde alltid mamma, funkar finfint.

Lägg gurkorna i saltlag i kylen över natten. Du blandar lagen med hjälp av ett ägg, när ägget precis kan flyta i vattnet har du lagom mängd salt. (Sen behöver du inte ägget mer.)

Stuva gurkorna i lager i glasburkar.

Lägg först ett lager gurka, sen 1 vippa krondill (jag gjorde lite revolution och tog 2 per lager för jag gillar verkligen dill!), sen 3 vitpepparkorn och sist en nypa torr hackad chili. (Hur vet man hur stark chilin ska vara?) Varva på tills burken är smockfull. Låt en dillkrona kröna verket.

Koka lagen.

Lag:

1 dl 12 procentig (stark) ättika, ca 1 dl strösocker, 3 dl vatten, koka upp, häll hett över i burkarna. Den ska vara stark men väldigt söt. (Jag använde ganska mycket mer ättika sen när jag smakade av, eventuellt för mycket?)

Dagen därpå: Häll tillbaka lagen från burkarna till grytan – koka upp – smaka av, häll över gurkorna igen. Göres 3 gånger, 1 gång om dagen. Försegla sedan ordentligt direkt när den kokande lagen hällts över, då bildas vakuum och gurkorna håller sig.

Förvara mörkt och svalt, typ i förrådet. Kan avnjutas efter tidigast 3 veckor, men blir godare om man väntar.

Can't wait!