tisdag 6 juli 2010

Quimet Y Quimet -El toppo!

Innan jag skulle till Barcelona förra året googlade jag grundligt efter restauranger att besöka och den som jag fastnade mest för hette Quimet Y Quimet, ett hål i väggen med fantastiska tapas. Av olika anledningar lyckades vi inte ta oss dit förra året, så i år tog vi det säkra före det osäkra och åkte dit första kvällen. Vi skyndade till vår lägenhet för väsklämning och klädbyte och sen hoppade vi in i en taxi till vad som visade sig bli resans bästa måltid. Gudomliga tapas, varav den bästa med cream cheese, kallrökt lax och honung var helt oemotståndlig, men som vi dessvärre inte hade sinnesnärvaro nog att fotografera. Vidare åt jag bland annat en tapas med paté och svamp, Isabella åt en med tomat, musslor och kaviar, vi delade en tallrik med någonslags torkad tonfisk med mandlar och olja efter tips av våra grannar i baren, vi åt minipersikor inlagda i likör, en osttallrik och ett par till som jag glömt. Bargrannen bjöd oss även på varsin sked Advokat, ägglikör som såg ut som marsankräm, som señoritan i baren kallade "Love cream" och lockade därmed fram kvällens högsta skratt. När hon skulle förklara det hela för några andra gäster hörde vi henne säga "esperma" och då skrattade vi ännu högre. Själv hade hon ett sådant fantastiskt skratt att jag och Isa insåg att vi mött vår överman och var tvugna att härma hennes skratt resten av resan. Det hela var ett fantastiskt besök och mat och dryck för oss båda gick på ca 40€, ett kap.


Klicka upp och zooma in.

3 kommentarer:

Helena sa...

Åh, jag hade ju bestämt mig för att inte resa till Barcelona på ett tag, det finns så många andra städer att äta i. Men nu blev jag sugen på att åka dit ändå!

Har du ätit på Comerç 24, förresten? En av mina mest fantastiska matupplevelser någonsin!

Cecilia sa...

Ah nej det har jag inte, tror att vi trodde att det skulle bli för dyrt. Men jag vill så klart! Det här blev extra schysst för att det kändes så prisvärt.

Vi var även på en restaurang som hette Bar Lobo där jag åt mitt livs godaste kalv, så mört att det smälte i munnen. Tärnat i en grov senapsdressing med stekt potatis och Pimientos de Padrones. Gah!

Hur var Comerç 24?

Helena sa...

Alltså, gudomligt.

Vi åt en avsmakningsmeny som företaget betalade - men jag tyckte nog inte att det var så fruktansvärt dyrt ändå.

Det var 10-11 rätter i avsmakningen, men varje rätt bestod av flera smågrejor. Precis varenda matbit jag stoppade i munnen var ett ÅÅÅH! Både lek med smaker och konsistens - en soppa liksom poppade till i munnen när man åt den.

Proppmätt blev man. Men lyckligare än någonsin. Det kändes aldrig som att alla dessa effekter var sökta, det var ändå rena rätter och smaker. Men ändå sådant man aldrig själv skulle funderat ut.

Okej, nu blev jag hungrig.