Living large in Amsterdam

Fyra dagar - obscena mängder mat. Vi borde skämmas över hur mycket vi åt. Flera svältande barn kunde klarat livhanken länge på vårt frosseri. Men gott var det. I tur och ordning:

Herring - Eller Haring kanske. Typ en syrad matjesill liknande variant med pickles och lök i bröd. Eller så äter man den som på bilden genom att helt enkelt sluka den uppifrån och ner. Johan åt en, själv gillar jag inte alls sill. Hans omdöme lät: Tja, om surströmmingen var lite mer såhär skulle kanske fler gilla den. Själv åt jag pommes med majonäs eller oorlog som var en majo med jordnötter och lök och det var MAGISKT. Godaste pommes fritesen i världshistorien, jag svär.

Indonesisk mat är stor i Amsterdam eftersom det där med att koloniserandet av Indonesien upphörde först igår, så första kvällen hade vi bokat en rekommenderad indonesisk restaurang, Tempo Doeloe. På dagen besökte vi Denham the Jeanmaker och biträdet vars mor var från indonesien talade om att restaurangen ifråga inte bara lagade haute cuisine och hade michelinstjärna utan också var svinigt dyrt, så vi blev lite uppskrämda. Vi hade ju tänkt oss ett lokalt om än kvalitativt hak. Hur som helst såg det lagom etniskt och sjavigt ut när vi kom fram, även om man var tvungen att ringa på dörren för att bli insläppt. Väl där åt vi pannkakor med skaldjursmousse, nån sorts godare vårrulle-variant, grytor på biff och get med mycket koriander och kanel- och ingefärsglass med ett fruktfat som inte var av denna värld.

Lördagens middag åt vi på De Kas som jag läst om i någon mattidning och förbokat. Det var en av de bästa måltiderna jag ätit. Den fasta menyn bestod av fem rätter varav tre förrätter att dela på, en huvudrätt och en efterrätt. Restaurangen ligger i ett gammalt växthus där man också odlar en del av maten som serveras. Resten odlas på en lite större lantgård utanför staden som restaurangen driver själv. Maten var relativt enkel, men med väldigt fina och varierade grönsaker, örter och ätbara blommor. Allt smakade extra extra bra, helt enkelt. Förrätterna utgjordes av rostbiff med bönor, en paprika med aubergineröra och örtsallad (däribland lavendel och krondill som jag älskar) och getost samt vårkyckling (pytteliten) med bondbönor och en bitter citrondressing. Huvudrätten var en urgröpt kronärtskocka fylld med kantarellrisotto och efterrätten flädersorbet med apelsinrån och vinbär och körsbär i någon slags kanelaktig lag. Blommorna återkom i alla rätter, ifrån en liten viol i champagnen till krasse och penséer i förrätterna till zucchiniblommor på huvudrätten. Alla hade väldigt olika och distinkta smaker.

På söndagen bokade vi inte upp något utan åt oss igenom alla småställen vi spanat in - en tallrik miniburgare på Burgermeester, croquetter med potatismos och fläsk till ölen på en uteservering, plocktallrik med asiatiska förrätter på Wolvenstraat, ännu mer pommes och pommes igen. Vet inte om jag någonsin varit så mätt. Med jämna mellanrum dök det upp juicevagnar med färskpressad juice eller hål i väggen med hemgjord glass. Vi besökte också ett kitschigt kafé med tårtor som specialitet och provsmakade en stracciatella-tårta med blåbärssås till. Ovanpå allt serverades dessutom på de flera caféer smörgåsar med enkel fyllning och inget smör så långt ögat kan nå.

Nu är vi hemma igen och ska börja banta. Det är säkert.