Så hette det när jag var liten. Stekt fläskkotlett blir ju lätt en seg och tråkig historia, men jag gillar´t ändå. Det är något med att få gnaga på ben som gör mig lite glad. Den här stekte jag upp, inte med ströbröd som mormor lärt ut, men alldeles naturell i smör med lite salt och peppar. I med skivade champinjoner, salladslök och strimlad ramslök, fräsa om en stund och sedan ca 1 dl grädde i pannan. Ät med kokt potatis och morötter.
1 kommentar:
Hihi fläskoflett, gjorde mig genast på lite bättre humör.
Skicka en kommentar